Texter framslamrade av Trygve Söderling



Publicerad i Hufvudstadsbladet oktober 2001


Träskallelandet

– en saga om Husgren, Ylä-Laatokka och japanerna –


Den enda ”terrorismbekämpning” som verkligt effektivt kunde skydda USA för följderna av sin utrikespolitik vore att USA på något sätt framstod som positivt.

Eller, om det inte är möjligt: som ganska ointressant. Mera likt Kanada. Eller Danmark.

Det är förstås en omöjlig tanke. Också det hatade brittiska imperiet varade för evigt. Men tänk tanken.

Det finns finländare som tycker det är konstigt att ”vi”/väst/USA kan väcka negativa känslor i t.ex. arabvärlden. Märkligt nog är det dessutom samma mänskor som ser det rysshat som odlats i vissa skeden av vår egen historia som helt naturligt.

Kanske vår fantasi vore rikare ifall Finland hade ägt andra exklusiva råvaror än renkött och strömming.


Sagan om trä-landet

Det som följer är en saga. Tänk er att trä är en icke-förnyelsebar naturresurs och att Finland sitter på en fjärdedel av allt trä i världen.

Bakom ryggen kallar de andra oss för ”träskallarnas land”, kanske på grund av den egendomliga traditionella huvudbonad av näver som vi nordbor använder.

Ansikte mot ansikte kallar de oss ingenting, kanske på grund av den enorma militära slagstyrka våra ledare byggt upp i nära samarbete med vår allierade, Japan.

”Våra” ledare är ett superpatriarkalt kungahus bestående av några tusen prinsar som lever i omåttlig lyx. För att hålla resten av befolkningen lugn importeras ester att göra alla de skitiga jobben. Esterna hålls under sträng bevakning och har inga som helst mänskliga rättigheter.

Det har i och för sig inte heller vi andra, icke-kungliga finländare. Precis som i Sverige bekämpas alla ansatser till facklig verksamhet, socialdemokrati, bonde-, miljö- och kvinnorörelse genom drakoniska lagar, fängelse, tortyr och avrättningar.


Finland är, trots sin relativa ”rikedom”, ett av de svartaste länderna i Amnesty Internationals årsrapporter. Där noteras också att finländska kvinnor inte får röra sig ute på egen hand. Landets laestadianska prästerskap har vidare slagit fast att kvinnlig bilkörning strider mot Bibeln.


Det är egentligen bara på Island som kvinnornas ställning blivit ännu sämre. Island styrs ju numera av en sorts militanta pingstvänner, som blev impopulära i världen när de förstörde en del gamla manuskript av Snorre. Eller kanske redan när de bröt med sin tidigare, hemliga bundsförvant Japan som hade hjälpt dem att driva ut amerikanerna.

Japan ensam stormakt

Japan är, efter USA:s sammanbrott 1989, världens enda återstående stormakt. Med sin dominans, också inom media, styr det japanska perspektivet långt hur världen tänker. På grund av det finländska kungahusets närhet till Japan diskuteras t.ex. vår frånvaro av demokrati och vårt kvinnoförtryck aldrig av andra än Amnesty.

Det gröna guldet och det japanska paraplyet köper oss behaglig tystnad. Eller som prinsarna brukar säga: trä är bra för nerverna.

Världens demokratipolis Japan håller en lång rad lika ”nyttiga diktaturer” som den finländska under armarna och hjälper dem aktivt att motabeta interna demokratirörelser, bland annat genom export av elektriska batonger. Tyvärr har det visat sig vara lättare att utrota konstruktiva folkrörelser, typ arbetarrörelsen, än att komma åt de desperata, extremt konservativa, Japan-hatande kristna sekterna.

Finland hör till de lydiga eleverna i det nordiska klassrummet. Andra länder, som inte beter sig lika väl, förvandlas ibland över en natt till ”skurkstater”. Vem som är ”skurk” har inget att göra med interna brott; diktaturen Finland är förstås ingen skurk. Skurkskap definieras som opposition mot magistern, alltså mot Japan.

När Norge 1978 störtade sin ökända, japanskstödda terrorregim och en nationell, högerkristen riktning tog makten, blev landet i ett slag en ”skurkstat”. Sveriges brutala men Japan-vänliga diktator, Satan Husgren, erhöll massivt japanskt stöd för att föra krig mot Norge, ända tills han i slutet av 1990 blev för ivrig och istället invaderade Danmark.

Japan startade då en straffaktion där Stockholm bombades och den primitiva svenska armén massakrerades, tillsammans med en stor mängd civila. Den gången fick TV-kamerorna inte vara med. Husgren sitter kvar och kan i lugn och ro gasa samer, men de japanska bombningarna av svenska förstäder pågår fortfarande, liksom det tio år gamla japanska handelsembargot, som bl.a. lett till att en halv miljon svenska barn dött i onödan.

Bombplanen mot Sverige lyfte också från finländska flygfält, något som sägs ha upprört den finske miljonären Ossi Ylä-Laatokka och fått honom att stämpla de finländska prinsarna som förrädare av den nordiska gemenskapstanken.

Ylä-Laatokka, vars religiösa konservatism liknar vår, har sedan 1984 gömt sig på Island, därifrån han anses ha bekostat ett internationellt nätverk av fanatiskt kristna terrorister. 1993 och på nytt 2001 slog detta nätverk till mot en symboliskt viktig byggnad i Tokyo. Japanerna frågar chockerade varför någon vill angripa dem. Hämndaktionerna har inletts och många islänningar flyr för sitt liv. Ylä-Laatokka själv lär dock besväras mindre av de japanska anfallen än av den ischias han dragit på sig i de fuktiga isländska grottorna.

Ålandsfrågan

Ett särskilt eldfängt hörn av den nordiska krutdurken utgör Åland, som sedan 1948 är ockuperat av Sinto, en Japan-stödd sekt som betraktar Mariehamn som sin heliga stad.

De ursprungliga ålänningarna har drivits bort eller diskar på sinto-restauranger, några klamrar sig fast i de allt mera utarmade enklaverna Kökar och Kumlinge, ett slags bantustans i det som numera kallas den åländska Gulag-arkipelagen. Därifrån kastar de stenar på tungt beväpnade sintoistiska patrullbåtar. Också primitiva självmordsattacker förekommer och vedergälls av ockupanterna enligt principen öga för öga – eller snarare tio ögon för ett.

Ålänningarnas rätt till sitt land har givetvis erkänts av FN och EU, men det betyder ingenting eftersom sintoisternas ständiga expansion av strategiska skäl stöds av Japan, bland annat i form av japanska skattemedel till en storlek av 600 miljarder yen (5,5 miljarder euro) per år. I folkmun kallas Åland numera för ”Nordens Japan”, det är inget beröm.

Det finns bedömare som anser att den asiatiska ockupationen av Åland är nyckeln till den nordiska problematiken. Själv ser jag den som en pusselbit i det spel om trävarorna som är den egentliga ”roten” till konflikten. Utan Japans och hela Asiens omättliga hunger efter billigt trä för sina ätpinnar skulle vi i Finland kanske ha en chans att störta våra prinsar och införa ett normalare samhälle. Där har den hatade utbrytaren Norge faktiskt kommit längre än vi, med vårt fjärrstyrda kungahus och våra rabiata präster. Men vill du höra den sagan, låt mig leva ännu en natt.

Facit

Facit: för Finland läs Saudiarabien, för Sverige Irak, för Norge Iran, för Danmark Kuwait. För Åland Palestina, för Island Afghanistan, för Japan USA.

Sagan gör inga anspråk på geografisk trovärdighet. Verkligheten är långt mera otrolig än någon fiktion. Däremot har jag strävat till en viss strukturlikhet. Bara siffror och årtal är 1:1.

Motivet att berätta sagan är den häftiga okunnighet om amerikansk närhistoria som jag tycker att de senaste veckornas händelser på nytt dragit fram i ljuset. Kritiska fakta om USA – precis som kritiska fakta om Sovjet, på den gamla goda tiden – skulle nu vara livsviktiga för debatten. De finns dessvärre inte i de amerikanska såp-, porr- och Rambo-filmer som Erik Wahlström i en Hbl-ledare rekommenderar för spridning i den muslimska världen.

Då är tidskrifter som Le Monde diplomatique och Middle East Report pålitligare. Författare som Noam Chomsky, John Pilger, Edward Said, Subcomandante Marcos och Naomi Klein.

Om adresser

Till sist en tanke: Adressen för terrorattackerna i USA var inte i första hand USA. Adressen var hemmapubliken, och speciellt de ledare inom arabvärlden som fundamentalisterna (tyvärr med goda skäl) anser att går Västs ärenden snarare än det egna folkets.

Är det inte en smula självcentrerat att vi i Väst inte ens läser adressen på brevbomben?

oktober 2001

Trygve Söderling


Kommentar augusti 2017: Den här allegoriska och rätt psykedeliska "sagan" är som synes skriven strax efter Al-Qaidas terrorattacker mot USA, elfte september 2001.

Mycket har hänt sen dess, Bush lät avrätta Saddam ("Satan Husgren", Obama lät avrätta Osama "Ossi Ylä-Laatokka", men "the magnificent Kingdom of Saudi Arabia" är fortfarande en av USA:s viktigaste allierade, något som president Trump underströk under sitt statsbesök i maj 2017.

I HBL illustrerades "sagan" med en genial Wilfred Hildonen-teckning av en fiktiv finländare med "den egendomliga traditionella huvudbonad av näver som vi nordbor använder".



Publicerad i Slammerarkivet 13.8.2016


SLAMMERARKIVET– hemsida