2010 • Hufvudstadsbladet

Satan är tillbaka
i Moskva

Margarita flyger över 1930-talets Moskva. Anna Kovaltjuk i Vladimir Bortkos TV-filmatisering (2005) av Bulgakovs roman Mästaren och Margarita

Mästaren och Margarita av Michail Bulgakov finns på nytt i bokhandeln på svenska. Det är som det ska vara med en unik roman som denna. Manuskript brinner inte (så lyder en replik i boken) och för en kultklassiker gäller: att ges ut på nytt, alltid.

Mästaren är en märklig, satirisk, romantisk berättelse i en genre som vi i dag skulle kalla fantasy. Dess ryska rötter kan man se i folksagor och i Nikolaj Gogols fantastiska skrönor, en tradition som förs vidare av dagens berömda författare som Viktor Pelevin och Vladimir Sorokin.

Skälmhistorien om hur djävulen själv skapar kaos i 1930-talets Moskva mixas med den romantiska storyn om den utstötta konstnärens (Mästarens) lidande och frälsning genom kärleken – kvinnan – Margarita. Parallellt med satiren över Stalintidens köpta författare och valutabutikerna för privilegierade – detta är förstås före hela Gulag-litteraturen – vävs plötsligt en alternativ historia om Jesu sista dagar och död in, berättad ur dels Matteus, dels Pontius Pilatus perspektiv.

Pilatus har huvuvärk

Från förlagan, Nya testamentet, övertar Bulgakov den i sig fantastiska legenden att Pilatus alls skulle ha brytt sig om kriminalfallet Jesus, och att deras samtal på något sätt skulle ha bevarats för eftervärlden. Bibeln är på den här punkten synnerligen fantasifull. Men hos Bulgakov har Pilatus huvudvärk, hatar det eländiga Jerusalem och hyser en fullständigt existentiell morkkis över sin andel i upprorsmakaren Jeshua Ha-notsris öde. Kanske Bulgakov ville underminera fantasy-elementet i Bibeln genom sin egen parafras (inklusive en Matteus som genast totalt råddar bort J:s budskap, vilket det nu än är). Eller kanske han ville demonstrera berättelsens kraft, hur den starka berättaren kan få folk att tro på precis vad som helst.

Kirill Lavrov som Pontius Pilatus i Bortkos filmatisering

För trots kontrasten – nu tillbaka i 1930-talets Moskva – mellan den självsäkra Woland/Djävulen och den pinade outcasten Mästaren/Författaren, är de ju egentligen två facetter av samma suveräna Berättare. Bägge skapar de fantastiska verkligheter: Mästaren på pappret, i sitt mystiska Pilatus-och-Jesus-manuskript; Woland bland annat på teatern, under den stora trolleriföreställningen, där gräddan av moskvaborna ömsom halshuggs och får huvudet tillbaka, ömsom dränks i pengar och kläder enligt senaste mode från Paris – bara för att på nytt mista allt efter showen. ”De [moskvaborna] är som vanliga människor, förutom att bostadsfrågan har förstört dem”, konstaterar Woland i en av bokens mest odödliga repliker, en one-liner som – tillsammans med den lika berömda devisen ”manuskript brinner inte” – i decennier har klottrats av de många och inbitna fansen i trappuppgången till Bulgakovs sista bostad i Moskva, med ungefär samma intensitet som haschröken är tät kring Jim Morrisons grav i Paris.

Surrealistiska ”försvinnanden”

Visst är Mästaren och Margarita en moralisk saga, riktad mot bland annat futtighet. Och med den speciella ironin att det är Djävulen som avslöjar och kritiserar brackorna. Och visst kritiserar romanen fegheten, enkannerligen Pilatus, som med sin huvudvärk bara inte ids stå upp mot prästerna. Kanske man här ska ana en parallell till en maktfullkomlig Stalin, med Bulgakov själv i den anspråkslösa rollen som Jeshua, profeten, hudflängd av litteraturkritikerna.

Och visst är boken en besk satir över sovjetiskt 30-tal, vilket gör det begripligt att den inte kunde passera censuren förrän efter Stalins död och att bitar ströks ännu i den första utgåvan på 1960-talet. ”Varför misstänker alltid folk att man vill arrestera dem så fort man börjar prata med dem?” frågar ett av Djävulens sändebud, helt oskyldigt, av Margarita under ett samtal på en parkbänk. Arresteringar och oförklarliga, surrealistiska ”försvinnanden” var ju i högsta grad verklighet under 1930-talets terror.

Men kanske skulle hela denna osannolika mix av vitt skilda element ändå sakna något om det inte var för Margaritas triumfatoriska förvandling till häxa (ytterligare en urgammal legend) och hennes sorti per flygande kvast till det ryska Blåkulla och till Satans Stora Bal. Kanske denna rituella, magisk-feministiska handling av empowerment är en fantasispegling av den hjärtats otrohet hon begått mot sin välbärgade, tråkiga man när hon fäst sig vid den stackars författaren. Att följa Djävulen kan vara någonting positivt, tycks Bulgakov säga med denna kvinnliga Faust-berättelse med lyckligt slut, samtidigt en slags motreplik till Tolstojs Anna Karenina. Och förstås kan man tänka sig att den verkliga Bulgakov här idealiserar och mytologiserar sin egen tredje hustrus Jelena Sjilovskajas val att skilja sig från sin tidigare man för hans skull.

Sagoprinsessa: god, djärv, seriös

Mästaren och Margarita har satts upp flera gånger, också på finländska scener – jag minns själv tre eller fyra uppsättningar, ibland under det finska namnet Saatana saapuu Moskovaan. Av filmversionerna har jag bara sett Vladimir Bortkos, från 2005, som givetvis sänts i kvalitetskanalen Yle Teema i flera repriser. Bortkos film känns som en nästan definitiv tolkning, skådespelararbetet är ypperligt, likaså specialeffekterna, och Margaritas magiska avfärd (naken på sin kvast – en sorts Harry Potter goes Gogol) blir här om möjligt ännu mera av en nyckelscen. Så klart är detta en sagoprinsessa: god, djärv, seriös och i berättelsens början olycklig.

Och så klart är det en ytterligare poäng att genren för bokens insprängda Jesus-berättelse närmast är psykologisk realism – inte ett enda inslag av originalets underliga trollerier – medan den samtida, det vill säga 1930-talsberättelsen, kryllar av talande katter, osynlighetssalvor, flygande kvastar och oförstörbara manuskript.

Det utflippat magiska-politiska måste ha känts befriande när det skrevs, det kändes befriande i 1970-talets tillknäppthet när boken kom ut på svenska och det känns befriande i dagens värld, med Putin, ungdomsstiftelser och finanskrascher.

Den nya svenska utgåvan är försedd med ett förord av Amanda Svensson, som trots ett underligt slafsigt Linda Skugge-anslag är nästan lika informativt som översättaren Lars Erik Blomqvists utmärkta efterord i de elva tidigare utgåvorna.

Texten är densamma.

Text brinner inte.

Trygve Söderling

---

Michail Bulgakov: Mästaren och Margarita. Övers. Lars Erik Blomqvist. Förord av Amanda Svensson. Norstedts 2010

Michail Bulgakov 1928. (Bild: Wikimedia Commons) Michail Bulgakov (1891–1940) skrev på Mästaren och Margarita från 1928 fram till sin död, utan hopp om publicering i Stalintidens Sovjet. Romanen utspelar sig i 1930-talets Moskva, med en bihandling i 0030-talets Jerusalem. Berättargreppet är ömsom karnevalistiskt, satiriskt, romantiskt, realistiskt. I persongalleriet ingår bland andra en missförstådd författare, en olyckligt gift hemmafru, diverse tjänstemän, en dålig poet, en talande katt, häxor, Jesus, Pilatus samt Satan själv (presenterad som ”en utländsk herre”). Boken publicerades censurerad i Moskva 1966-67, i sin helhet 1969 i Frankfurt. Blev genast en litterär sensation. Svensk översättning 1971. Definitiv rysk utgåva 1989. Bulgakov hade i verkligheten 1930 bränt upp och efteråt rekonstruerat ett manuskript till en tidig version av romanen. Den publicerade boken är hans åttonde bevarade version. Boken har dramatiserats och filmats, senast i Vladimir Bortkos TV-version 2005 (10 avsnitt, har visats i bl.a. YLE Teema). Mick Jagger skrev låten Sympathy for the Devil inspirerad av Mästaren och Margarita. Andra böcker av Bulgakov på svenska: bl.a. Det vita gardet, En hunds hjärta / De ödesdigra äggen, Svart snö – en teaterroman, Snöstorm, En diaboliad. Romanen Det vita gardet beskriver inbördeskrigets Kiev 1918-19, en tid då staden enligt Bulgakov bytte herrar 14 gånger. Pjäsversionen Familjen Turbins dagar uppskattades, egendomligt nog, av Stalin. En uppmärksammad TV-filmversion av En hunds hjärta gjordes av Vladimir Bortko 1988. Bulgakovs f.d. hem i Kiev och Moskva fungerar i dag som muséer tillägnade författaren.

Publicerad i Hufvudstadsbladet 13.7.2010

---

Se också:

▶︎ Jesus-legender som inte passar i kyrkan. Om påskmysteriet i moderna tolkningar av psykiatern Haley och författaren Bulgakov. (Hufvudstadsbladet 8.4.2023)

▶︎ Klassikerbruk: om aktuella ryska TV-filmatiseringar av Dostojevskij, Turgenjev, Bulgakov, Rybakov, Sjalamov ("Kommentarer", Nya Argus 6–7/2010)

▶︎ Lite Bulgakov (1/3): Manuskript brinner inte + När Stalin ringde upp mej: om Michail Bulgakovs roman Mästaren och Margarita (Ny Tid 1988)

▶︎ Lite Bulgakov (2/3): Frankensteins hund: om Michail Bulgakovs sci-fi-berättelser En hunds hjärta och De ödesdigra äggen (Ny Tid 1988)

▶︎ Lite Bulgakov (3/3): Riv av axelklaffarna och spring!: om Michail Bulgakovs roman Det vita gardet (Ny Tid 1988)

▶︎ Majakovskij och Lili Brik: 1900-talets kärlekssaga. (Hufvudstadsbladet 2007)

▶︎ sv.wikipedia om Mästaren och Margarita