”We don’t have” hör jag expediten svara en rikssvensk turist som blygt har frågat efter ”books in Swedish”. Platsen är Suomalainen Kirjakauppas affär i Kampen, Helsingfors, och upplysningen bara alltför sann: också den sista planlösa hyllan med några rikssvenska titlar har, ser jag, försvunnit i senaste städningen. ”Suo­malainen” kan som vi vet översättas på minst tre sätt, ”finsk”, ”finländsk”, ”finskspråkig”, och tolkning nummer två var förr en reell möjlighet: jag köpte själv gärna svenskt i Finska Bokhandeln, som firman på den tiden också kallade sig. Men senast efter att Otava i fjol tog över koncernen är utbudet i Suomalainens stora huvudaffär vid Tre smeder mindre än på den rikssvenska hyllan i järnvägsstationens lilla Pocket Shop (den senare ett i sig välkommet tillskott). När det gäller ny inhemsk litteratur på svenska är med andra ord Akademiska Bokhandeln idag ensam fysisk outlet i Helsingfors – jag förbiser nu bokmässan några dagar per år samt den hemliga lafkan i Schildt & Söderströms åttonde våning, som ingen hittar.

Man kan tycka att Suomalainens rymliga affär i Kampen är idealiskt placerad om man vill kränga böcker på svenska, men tydligen funkar marknadsekonomins osynliga hand inte heller här. Kanske ligger det ideella skäl bakom Suomalainens beslut att frivilligt avstå från ett naturligt kundsegment, kanske man föreställer sig att ett par finlandssvenska böcker skulle ge koncernen alltför negativ image. Att tala om ”Sannfinska Bokhandeln” är ändå orättvist med tanke på det breda engelska utbudet. Ett tips till Förlaget, alltså S&S, om det skulle vilja göra sina så kallade produkter synliga och tillgängliga också utanför Akademen, kunde vara att hyra ett av fruktstånden framför Suo­malainen i Kampen, mitt i de väldiga tvåspråkiga kundströmmarna till och från Esbobussarna.

Trygve Söderling

---

Publicerad i spalten "Plock & fynd" i Hufvudstadsbladet, 2 december 2012