Migration:
Paul Lillranks tre misstag

Paul Lillrank begår minst tre misstag i sin HBL-kolumn 14.7 ["Vad är vi beredda att ge upp?", 2017]. Det grövsta är att han okritiskt återger ett spekulativt rykte. Lillrank skriver att ”privatspanare” i Sverige kommit till att ”i 93 procent av alla fällande domar för sexualbrott är gärningsmännen av utomeuropeisk härkomst”.

En aning mera pålitliga uppgifter hade funnits att hämta på närmare håll: Centralkriminalpolisen i Finland tror att av 3.300 väldtäktsanmälningar under 2016 har 692 av de misstänkta gärningsmännen utländsk bakgrund, främst irakisk (Helsingin Sanomat 27.1 och 12.5.2017). Det är illa nog, men en professor med ansvar för akademisk utbildning borde inse att en siffra som 93 procent (för Sverige) hör hemma i xenofobipartiers ryktesspridning och enbart där.

Det andra felet Lillrank gör är fantasin att ”inkomst- och utgiftsposter” för invandringen skulle kunna beräknas som man gör ett ekonomiskt bokslut. Klassikern för den här tankegången är filosofen Jeremy Benthams föreställning att all moral kan reduceras till objektiva nytto- och lyckokalkyler. Lyckligtvis har ingen hittills lyckats göra en sådan kalkyl i praktiken.

För det tredje: även om en nyttokalkyl vore möjlig så skulle Lillranks resonemang ändå vara felaktigt, eftersom han utan motivering utgår från en nationell ram. Ska vi tala om migration i termer av intäkter och utgifter så måste perspektivet självklart vara globalt. Om en liten andel av världens flyktingar kan få det bättre, till priset av ytterst marginella ”kostnader” för oss, på kort sikt (och klara ”vinster” på längre sikt) så ökar därmed den teoretiska lyckosumman i världen. Det borde väl den rationella nyttotänkaren Lillrank vara den första att applådera?

Trygve Söderling

---

Relaterat:

Merete Mazzarella: "Vad menar Lillrank?", HBL 18.7.2017

Paul Lillrank: "Panikkänslan", HBL 18.8.2017

Lars Sund: "Ingen svensk samhällskollaps", HBL 22.8.2017

Trygve Söderling: "Apropå halmgummor: svar till Paul Lillrank", HBL 11.2.2016