KOMMENTARER: TRYGVE SÖDERLING

Influencerns nya kläder

Han inledde med att påstå att åskådarna under hans presidentinvigning 2017 var flera än någonsin. Han slutade med att påstå att han fått flest röster i valet 2020 – flest ”lagliga” röster. Däremellan ryms ett presidentskap med långt över 20 000 ”falska eller vilseledande” påståenden, som de kallas i Washington Posts räknare. 

Vi brukar tala om svarta, grå och vita lögner, men vad ska man kalla den här typen av utspel som inte ens försöker vara trovärdiga, bara kastar fram saker som beundrarna vill höra? Är inte ”lögn” ett alltför högtidligt ord när influerare som Trump talar? 

Deras enda argument för desinformationen är ju att ”folk tror”. Fantasin får sin tyngd av att a) en betydande del av väljarna gillar populistens tuffa attityd – där fakta är en bisak – och att b) en annan del ser fördelar i att hyckla medhåll. Grupp b) rider strategiskt på vad grupp a) kan fås att tro på – och fruktar kanske för priset för att avvika från ledet.

Trump påstod 12.11.2020 att korrupta valmaskiner hade raderat miljontals röster för honom, eller flyttat över dem till Biden. Bara under den första månaden efter valet markerade meddelandetjänsten Twitter minst 230 av presidentens 800 tweets, inklusive denna, som ”disputed”.

Låter situationen bekant så är det för att vi känner igen den från minst två klassiska legender. Dels H.C. Andersens ”Kejsarens nya kläder”, sagan om en fiktiv outfit som alla i det insmickrande hovet låtsas se.¹⁾ Det är en träffande bild av kejsar Trumps lögnaktiga utspel, inklusive det senaste som han hoppas ska säkra hans återval 2024. Det sanningssägande barnet i sagan blir då Twitters varningar under Trumps påståenden om valfusk. Varningar inte olika dem på cigarrettpaketen: rökning dödar, Trumps påståenden är ”omstridda” (”disputed”).

Den andra klassiska legenden är den om Faust: att sälja sin själ till djävulen i utbyte mot framgång och makt. I den båten sitter nu det djupt korrupta republikanska partiet. Åtminstone fram till extravalet 5 januari 2021 i delstaten Georgia – som avgör senatens färg och därmed Bidens och Harris möjligheter att driva en något mindre trump-aktig politik.

Vi tänker oss gärna att en lögn, för att fungera, måste vara någorlunda svår att kolla upp. Till exempel 1964 var det inte helt lätt för omvärlden att genomskåda USA:s påstående om ett nordvietnamesiskt anfall i Tonkinbukten. Detsamma gällde 2003 och påståendet om massförstörelsevapen i Irak. Bägge var lögner, rökridåer inför en egen attack. Finländare drar förstås en parallell till de av Stalin påstådda skotten i Mainila 1939. 

I Dagens Nyheter 1.11. refererar Björn Wiman Carlos Lozadas bok What Were We Thinking: A Brief Intellectual History of the Trump Era:

Tidigare lögnare i den politiska historien ville bli trodda. Trump vill bara bli bekräftad. Och om han märker att en lögn ”fungerar” upprepar han den, oavsett hur rubbad den är eller hur många gånger den kan motbevisas. På så sätt undermineras inte bara enskilda fakta, utan hela det system som skapar sanning i ett samhälle.
    Med sitt strategiska ljugande har Trump sänkt ribban till och med för konspirationsteorierna. I hans värld behövs bara konspirationerna, inga teorier. Han presenterar inga indicier eller suspekta orsakssamband. Han säger bara saker rakt ut. Och eftersom han vet att han inte kan tävla i den ”riktiga” verkligheten skapar han sin egen vid sidan av. 

Till bilden hör Trumps gamla påstående att Obama inte är född i USA, att Hillary Clinton inte fick 3 miljoner flera röster än han i valet 2016, och nu senast att han själv egentligen har vunnit presidentvalet 2020. 

Avgörande i Kejsarens nya kläder-typen av lögn/desinformation är med andra ord inte vad publiken ser, utan utsagepositionens auktoritet. Vill man höra till hovet måste man tro, eller påstå sig tro. Att nära 74 miljoner amerikaner röstade för Trump–Pence (att jämföra med 80 miljoner för Biden–Harris) är en tillräcklig maktbas för att den avgående presidenten och en – till stor del intakt – skara republikaner ska fortsätta påstå vad de tror att behöver påstås. 

För många anhängare handlar Trump framför allt om underhållning. Vi gillar ju fiktion och sagor som bygger (som narratologerna säger) på ”tillfälligt åsidosättande av skepsis”. För många andra handlar det däremot uttryckligen om tro. (Tro, snarare än till exempel ”post-sanning” – ett begrepp som ju tycks antyda att man förr talade sanning.)

Det är därför ingen slump att super-influencern Trump har ett så starkt stöd i synnerhet bland de ”pånyttfödda” (”Born Again”) eller evangelikala så kallade kristna som utgör över 40% av USA:s befolkning. Både 2016 och 2020 röstade det vita segmentet inom den här gruppen till 80% på Trump. Tror man på gudar är steget kortare till att tro på vad som helst; för många religiösa är magkänslan det yttersta kriteriet på sanning. Att det utgör en säkerhetsrisk behöver knappast påpekas.

Vi är tillbaka i europeiskt 1700-tal, där kyrka och profan upplysning (nu ”fake media”) kämpade om hegemonin också i samhället i stort. Idag är den högerpopulistiska ”kyrkan” en mäktig faktor. Också efter 20 januari 2021. Också utanför USA.

Förvånansvärt nog finns det ändå gränser, till och med för Trumps kampanjstab. I november meddelade den att advokaten Sidney Powell ”inte är medlem” av Trumps juristteam. Presensformen ”is” valdes för att dölja att hon i högsta grad var det ännu dagen innan. En beryktad presskonferens tillsammans med Trumps personliga advokat Rudy Giuliani tycks ändå ha knäckt kamelens rygg. (Vid samma tillfälle blev Giulianis hårfärg, som rann ner i svarta svettränder, en metafor för det lögnaktiga i hans kampanj.)

Under presstillfället utvecklade Sidney Powell en vild teori om rösträkningsmaskiner som programmerats av en hemlig internationell konspiration av kommunister, ”globalister”, George Soros, Hugo Chávez, Clinton Foundation, CIA och tusentals demokratiska och republikanska tjänstemän. Denna ”kabbala” ska ha mutat firman bakom maskinerna att flytta miljontals Trump-röster till Biden. 

Sidney Powell är från förut känd som förespråkare för QAnon, som hävdar att Trump hotas av en demokratisk sammansvärjning av djävulsdyrkande pedofiler. Nu beslöt Trump-kampanjen oväntat att hon är, som en kommentator skrev, ”too crazy even for the President”.

10.12.2020

Relaterat: Årsöversikt 2020 (Nya Argus 12–13/2020)

1): Publicerad 1837. Andersen hade läst den i en tysk utgåva av samlingen El Conde Lucanor av don Juan Manuel, först publicerad år 1337 – sagans äldsta kända version. Se https://andersen.sdu.dk/forskning/konference/tekst.html?id=10922