KOMMENTARER: TRYGVE SÖDERLING

Svarta svanars val

Valårets första svarta svan var pandemin. Med begreppet ”svart svan” avsåg Nassim Nicholas Taleb (2007) fenomen som setts som högst osannolika men som plötsligt ändå inträffar, vilket får stor betydelse för vårt tänkande.

För årets presidentvalskampanjer i Förenta Staterna innebar coronautbrottet att den sittande presidenten visade sig vara inkompetent på ännu ett sätt. Att som Trump skylla de hundratusentals dödsfallen i USA på kineserna och att försäkra att utan hans ”fantastiska” ledning hade det rört sig om en body count på miljoner – det går kanske fortfarande hem bland en del av väljarna. Men att USA:s ekonomi tappat farten och att rekordmånga nu går arbetslösa brukar påverka väljarnas förtroende. I vintras, medan den ännu var pigg, ansåg många att just ekonomin skulle garantera Trumps seger i valkampen. 

Den andra svarta svanen var att den antirasistiska rörelsen flammade upp till ett nytt format. Ännu ett ett brutalt mord på en färgad medborgare, utfört av en vit polis, blev den här gången tändande gnista; fallet George Floyd gjorde Black Lives Matter till en internationell angelägenhet i klass med #metoo och utlöste på hemmaplan både kravaller och krav på att statyer som hyllar historiska förtryckare ska demonteras. 

Trumps reaktion var, som väntat, att urskillningslöst hylla poliser och vit makt-anhängare och att lika urskillningslöst utmåla demonstranter och statykritiker som huliganer, extremister, terrorister och socialister (också det sistnämnda ordet förefaller i hans mun ha negativ klang). Den hejdlösa polariseringen och vädjandet till folks rädslor var en chansning, liksom det mesta Trump företar sig – kanske framgångsrik. Eller som Claes Andersson skrev i en dikt 1974: ”Se upp för dem som bara vill leva / sitt liv i fred. / De skyr inga medel.”

Den tredje svarta svanen var New York Times redovisning (27.9) av Trumps skatteflykt under mer än 20 års tid. Hans noggrant hemlighållna deklarationer visar en kroniskt skuldsatt man, inte det affärsgeni eller den framgångsrika miljardär han – mera framgångsrikt – spelar rollen av. Knappast rör heller detta avslöjande hans kärnväljare i ryggen – dels kanske de tror på presidentens egen utsago att han betalat ”miljoner” i skatt, dels omfattar många hans – i så fall paradoxala – attityd att om man är superrik och betalar så gott som inga skatter bevisar det bara att man är smart. För den del av väljarkåren som tvekar kan den hejdlösa skattesmitningen ändå kännas som en lögn för mycket.

Den fjärde svarta svanen var att Trump själv och stora delar av hans stab i början av oktober rapporterades ha insjuknat i covid-19. Också här, liksom inför de tre tidigare fenomenen, verkar det osannolika i efterskott sett inte alls förvånande – ”plötsligt är sannolikheten hundra procent”, som Tage Danielsson sa om Harrisburg 1979. Det oväntade är snarare att denna sensation kommer först en månad före valet, med tanke på den nonchalanta och hänsynslösa attityd till smittorisken som Trump har visat ända sedan pandemin bröt ut. 

I vilket fall demonstrerar detta – att Trump smittats och i sin tur troligen själv smittat andra – att inte ens den amerikanska supermakten har medel att skydda några av sina mest hårdbevakade VIP-människor, ifall en nyckelperson själv struntar i reson, fakta och medmänskligt ansvar. Trump sällar sig till den rad egotrippande ”tuffa pojkar” bland regeringschefer och presidenter – Boris Johnson, Jair Bolsonaro – som efter att ha utmanat henne med lögner och hånfullt prat får en handgriplig läxa av den mäktiga drottning Corona.

Ur ett globalt perspektiv kan förstås hela fenomenet Trump ses som en ”svart svan”, en cygne noir – en ännu mera oväntad president för Förenta Staterna än hans föregångare Barack Obama. Klimatsvängningarna i politiken har onekligen ökat och katastroferna har fått ett nytt utseende. 

Visserligen lär det vara en skröna att frasen ”må du leva i intressanta tider” skulle vara en kinesisk förbannelse. Ändå får man hoppas att tiderna ska bli något mindre intressanta, att svanarna ska bli något mera förutsägbara och att segrarna i valet i november ska heta Joe Biden och Kamala Harris.

8.10.2020