Publicerad i Hufvudstadsbladet oktober 2001
|
Träskallelandet
– en saga om Husgren, Ylä-Laatokka och japanerna –
Den enda ”terrorismbekämpning” som verkligt effektivt kunde
skydda USA för följderna av sin utrikespolitik vore att USA på
något sätt framstod som positivt.
Eller, om det inte är möjligt: som ganska ointressant. Mera likt
Kanada. Eller Danmark.
Det är förstås en omöjlig tanke. Också det hatade brittiska
imperiet varade för evigt. Men tänk tanken.
Det finns finländare som tycker det är konstigt att ”vi”/väst/USA
kan väcka negativa känslor i t.ex. arabvärlden. Märkligt nog är
det dessutom samma mänskor som ser det rysshat som odlats i vissa
skeden av vår egen historia som helt naturligt.
Kanske vår fantasi vore rikare ifall Finland hade ägt andra
exklusiva råvaror än renkött och strömming.
Sagan
om trä-landet
Det som följer är en saga. Tänk er att trä är
en icke-förnyelsebar naturresurs och att Finland sitter på
en fjärdedel av allt trä i världen.
Bakom ryggen kallar de andra oss för ”träskallarnas land”,
kanske på grund av den egendomliga traditionella huvudbonad
av näver som vi nordbor använder.
Ansikte mot ansikte kallar de oss ingenting, kanske på grund
av den enorma militära slagstyrka våra ledare byggt upp i
nära samarbete med vår allierade, Japan.
”Våra” ledare är ett superpatriarkalt kungahus bestående av
några tusen prinsar som lever i omåttlig lyx. För att hålla
resten av befolkningen lugn importeras ester att göra alla
de skitiga jobben. Esterna hålls under sträng bevakning och
har inga som helst mänskliga rättigheter.
Det har i och för sig inte heller vi andra, icke-kungliga
finländare. Precis som i Sverige bekämpas alla ansatser till
facklig verksamhet, socialdemokrati, bonde-, miljö- och
kvinnorörelse genom drakoniska lagar, fängelse, tortyr och
avrättningar.
Finland är, trots sin relativa ”rikedom”, ett av de
svartaste länderna i Amnesty
Internationals årsrapporter. Där noteras också att
finländska kvinnor inte får röra sig ute på egen hand.
Landets laestadianska prästerskap har vidare slagit fast att
kvinnlig bilkörning strider mot Bibeln.
Det är egentligen bara på Island som kvinnornas ställning
blivit ännu sämre. Island styrs ju numera av en sorts
militanta pingstvänner, som blev impopulära i världen när de
förstörde en del gamla manuskript av Snorre. Eller kanske
redan när de bröt med sin tidigare, hemliga bundsförvant
Japan som hade hjälpt dem att driva ut amerikanerna.
Japan ensam stormakt
Japan är, efter USA:s sammanbrott 1989, världens enda
återstående stormakt. Med sin dominans, också inom media,
styr det japanska perspektivet långt hur världen tänker. På
grund av det finländska kungahusets närhet till Japan
diskuteras t.ex. vår frånvaro av demokrati och vårt
kvinnoförtryck aldrig av andra än Amnesty.
Det gröna guldet och det japanska paraplyet köper oss
behaglig tystnad. Eller som prinsarna brukar säga: trä är
bra för nerverna.
Världens demokratipolis Japan håller en lång rad lika
”nyttiga diktaturer” som den finländska under armarna och
hjälper dem aktivt att motabeta interna demokratirörelser,
bland annat genom export av elektriska batonger. Tyvärr har
det visat sig vara lättare att utrota konstruktiva
folkrörelser, typ arbetarrörelsen, än att komma åt de
desperata, extremt konservativa, Japan-hatande kristna
sekterna.
Finland hör till de lydiga eleverna i det nordiska
klassrummet. Andra länder, som inte beter sig lika väl,
förvandlas ibland över en natt till ”skurkstater”. Vem som
är ”skurk” har inget att göra med interna brott; diktaturen
Finland är förstås ingen skurk. Skurkskap definieras som
opposition mot magistern, alltså mot Japan.
När Norge 1978 störtade sin ökända, japanskstödda
terrorregim och en nationell, högerkristen riktning tog
makten, blev landet i ett slag en ”skurkstat”. Sveriges
brutala men Japan-vänliga diktator, Satan Husgren,
erhöll massivt japanskt stöd för att föra krig mot Norge,
ända tills han i slutet av 1990 blev för ivrig och istället
invaderade Danmark.
Japan startade då en straffaktion där Stockholm bombades och
den primitiva svenska armén massakrerades, tillsammans med
en stor mängd civila. Den gången fick TV-kamerorna inte vara
med. Husgren sitter kvar och kan i lugn och ro gasa samer,
men de japanska bombningarna av svenska förstäder pågår
fortfarande, liksom det tio år gamla japanska
handelsembargot, som bl.a. lett till att en halv miljon
svenska barn dött i onödan.
Bombplanen mot Sverige lyfte också från finländska flygfält,
något som sägs ha upprört den finske miljonären Ossi
Ylä-Laatokka och fått honom att stämpla de finländska
prinsarna som förrädare av den nordiska gemenskapstanken.
Ylä-Laatokka, vars religiösa konservatism liknar vår, har
sedan 1984 gömt sig på Island, därifrån han anses ha
bekostat ett internationellt nätverk av fanatiskt kristna
terrorister. 1993 och på nytt 2001 slog detta nätverk till
mot en symboliskt viktig byggnad i Tokyo. Japanerna frågar
chockerade varför någon vill angripa dem. Hämndaktionerna
har inletts och många islänningar flyr för sitt liv.
Ylä-Laatokka själv lär dock besväras mindre av de japanska
anfallen än av den ischias han dragit på sig i de fuktiga
isländska grottorna.
Ålandsfrågan
Ett särskilt eldfängt hörn av den nordiska krutdurken utgör
Åland, som sedan 1948 är ockuperat av Sinto,
en Japan-stödd sekt som betraktar Mariehamn som sin heliga
stad.
De ursprungliga ålänningarna har drivits bort eller diskar
på sinto-restauranger, några klamrar sig fast i de allt mera
utarmade enklaverna Kökar och Kumlinge, ett slags bantustans
i det som numera kallas den åländska Gulag-arkipelagen.
Därifrån kastar de stenar på tungt beväpnade sintoistiska
patrullbåtar. Också primitiva självmordsattacker förekommer
och vedergälls av ockupanterna enligt principen öga för öga
– eller snarare tio ögon för ett.
Ålänningarnas rätt till sitt land har givetvis erkänts av FN
och EU, men det betyder ingenting eftersom sintoisternas
ständiga expansion av strategiska skäl stöds av Japan, bland
annat i form av japanska skattemedel till en storlek av 600
miljarder yen (5,5 miljarder euro) per år. I folkmun kallas
Åland numera för ”Nordens Japan”, det är inget beröm.
Det finns bedömare som anser att den asiatiska ockupationen
av Åland är nyckeln till den nordiska problematiken. Själv
ser jag den som en pusselbit i det spel om trävarorna som är
den egentliga ”roten” till konflikten. Utan Japans och hela
Asiens omättliga hunger efter billigt trä för sina ätpinnar
skulle vi i Finland kanske ha en chans att störta våra
prinsar och införa ett normalare samhälle. Där har den
hatade utbrytaren Norge faktiskt kommit längre än vi, med
vårt fjärrstyrda kungahus och våra rabiata präster. Men vill
du höra den sagan, låt mig leva ännu en natt. |
Facit
Facit: för Finland läs Saudiarabien, för Sverige Irak, för Norge
Iran, för Danmark Kuwait. För Åland Palestina, för Island
Afghanistan, för Japan USA.
Sagan gör inga anspråk på geografisk trovärdighet. Verkligheten
är långt mera otrolig än någon fiktion. Däremot har jag strävat
till en viss strukturlikhet. Bara siffror och årtal är 1:1.
Motivet att berätta sagan är den häftiga okunnighet om
amerikansk närhistoria som jag tycker att de senaste veckornas
händelser på nytt dragit fram i ljuset. Kritiska fakta om USA –
precis som kritiska fakta om Sovjet, på den gamla goda tiden –
skulle nu vara livsviktiga för debatten. De finns dessvärre inte i
de amerikanska såp-, porr- och Rambo-filmer som Erik Wahlström
i en Hbl-ledare rekommenderar för spridning i den
muslimska världen.
Då är tidskrifter som Le
Monde diplomatique och Middle
East Report pålitligare. Författare som Noam
Chomsky, John Pilger, Edward Said, Subcomandante Marcos och
Naomi Klein.
Om adresser
Till sist en tanke: Adressen för terrorattackerna i USA var inte
i första hand USA. Adressen var hemmapubliken, och speciellt de
ledare inom arabvärlden som fundamentalisterna (tyvärr med goda
skäl) anser att går Västs ärenden snarare än det egna folkets.
Är det inte en smula självcentrerat att vi i Väst inte ens läser
adressen på brevbomben?
oktober 2001
Trygve
Söderling
Kommentar augusti 2017: Den här allegoriska och
rätt psykedeliska "sagan" är som synes skriven strax efter
Al-Qaidas terrorattacker mot USA, elfte september 2001.
Mycket har hänt sen dess, Bush lät avrätta Saddam
("Satan Husgren", Obama lät avrätta Osama "Ossi Ylä-Laatokka", men
"the
magnificent Kingdom of Saudi Arabia" är fortfarande en av
USA:s viktigaste allierade, något som president Trump underströk
under sitt statsbesök i maj 2017.
I HBL illustrerades "sagan" med en genial Wilfred
Hildonen-teckning av en fiktiv finländare med "den egendomliga
traditionella huvudbonad av näver som vi nordbor använder".
|
Publicerad i Slammerarkivet 13.8.2016 |