Heidi Avellan tycker intresset för Noam Chomsky är ett skumt fenomen (”Chomsky lockar nya lärjungar”, kolumn, Hbl 28.9). Om folk köat nästan en timme i Göteborg för att höra en amerikansk professor vara kritisk mot USA:s utrikespolitik – då måste nåt självklart vara ruttet.

I huvudet på dem som köar, alltså.

Avellan tycker att ”personkulten” är skrämmande. Finns det inget annat som skrämmer?

Själv har jag gärna läst Chomsky, eftersom han är väl underbyggd och har en tendens att minnas det vi förtränger. Där är han förstås en smula oamerikansk. Och tyvärr blir det USA inte vill minnas också lätt global glömska.

Amnesi International, som kåsören säger.

Ett av de fakta Chomsky brukar minnas är att USA 1986 fälldes i Internationella domstolen, för massivt våld i Nicaragua. USA ålades att betala ett krigsskadestånd, vilket de inte har gjort.

Alla som försökt bekämpa sin egen glömska vet att listan på små länder som fått smaka på oprovocerad aggression från USA:s sida är lång. Det är med tanke på den listan Bush med sitt tal om ”skurkstater” låter som en Hollywood-Djingis Khan.

Vad Chomskys egen retorik beträffar, skiljer den sig väl knappast från vad en ledarskribent kan säga i t.ex. Hbl eller (på kolumnplats) i HeSa. Möjligen står Chomsky något friare, ser den förträngda historien i ett längre perspektiv, drar mera förskräckande slutsatser.

De fakta han håller fram förnekas sällan; de glöms på nytt. Inte heller Avellan ger sej in på fakta – klokt nog, antagligen.

Däremot nämner hon att Chomsky knappast är nån karismatisk predikant. Ingen kul väckelsetyp, som piggar upp sitt mesidj med små sångnummer. Desto mer intressant är väl då publikintresset?

Själv läser jag det – enligt Avellan – ”skrämmande” suget efter Chomsky som ett tecken på att han fyller en lucka. En minneslucka, där vår vanliga nyhetsförmedling ofta faller igenom.

Chomsky sysslar med en sorts public service mot amnesin. Verkligt skrämmande vore det om han var den enda.

Trygve Söderling

---

Debattinlägg, publicerat i Hufvudstadsbladet 2.10.2002