Konstroudarens ängslan

Robert Åsbacka: Fallstudie

Att bluffa poesi för tjejens skull eller att lösa korsord i förarhytten på en Ford Transit som yrar omkring i Stockholm på märkvärdiga konstrelaterade uppdrag. Knappast den sämsta av berättarpositioner. Även om Robert Åsbacka i sin nya bok Fallstudie lämnat Nykaaby-språåtji så har han tagit med sig de luggslitna typer och den underskruvade humor som gjorde Döbelns gränd från 2000 till en pärla till bok och pjäs (den senare på Viirus och Wasa teater). Fallstudie infriar och går allvarligare; kanske är den onödigt kort. 

Ett till sex ord per rad

Också här jobbar och fuskar sig Åsbackas manliga huvudpersoner fram så gott det går, risken för avslöjandet hänger som en hotande drivkraft över berättelsernas himmel. Döbelns gränd handlade mycket om sprittrokande, i Fallstudie måste Ralfs pappa dölja sin höftskada för att få jobbet i Sverige och när Ralf själv, decennier senare, kör hem en trevlig kvinnlig författare i sin taxi drar han till med lögnen att han själv skriver litet… dikter. 

Så för att klara av första träffen med Sonja måste han verkligen skriva någonting. Men det är väl inte värre än att man går in och grabbar några nävar poesi på närmaste bibliotek och stjäl en rad här, en där:

”Han kände att det nog skulle gå bra. Så mycket verkade det trots allt inte vara som krävdes. Ungefär tio, femton rader på var sida, och så mellan ett och sex ord på varje rad. Fast ibland var raderna fler, och i ett fall räknade han till tjugoåtta.”

Förklädnaden som amatörpoet funkar såtillvida att han blir ihop med Sonja, det är ju huvudsaken. Eller? Kan stackars Ralf hjälpa att Josif Brodskij, författare till den allra minsta och oansenligaste boken han stulit en hel dikt ur, plötsligt går och får Nobelpris och blir läst av ”alla”? Vid det laget är Sonja redan gravid. 

Åsbacka har förmågan att skriva långt roligare än det först ser ut. Många författare annonserar miltals i förväg, så man är utled när poängen väl kommer. Åsbacka smusslar tvärtom ut en ofta oerhört dubbelbottnad text utan att varna: ”nu är jag rolig”. Garvet dribblar in från sidan, oväntat. Och ändå är den här bokens underton mörk. Förlusten visar sig vara Ralfs svarta tråd. 

Magneter och badkar

Ralf är inte bara diktbluffare, han är också konstroudare. Bokens undertitel är En berättelse om materialanskaffning, Ralfs och kollegan Øysteins odyssé i skåpbilen handlar om att på diverse skrotlager skaffa badkar, järntråd och trehundra kilo magneter för konstinstallationerna de ska bygga – konstnärerna själva skymtar bara som frånvarande föräldrar som står för idén och får äran. Här ges vi ett nytt och ganska hejdlöst underifrånperspektiv på konceptbranschen. Inte så att Åsbacka populistiskt skulle låta förstå att ”modern konst” vore bluff. Tvärtom, Fallstudie är själv mycket medvetet och konstfärdigt komponerad och av Åsbackas fyra tidigare böcker kan de tre första räknas som ”smal” litteratur. Men visst ställer Fallstudie vår konstsyn på nya ben, litet som när Brecht lät sin ”läsande arbetare” fråga om inte Caesar hade åtminstone en kock med sig när han slog gallerna. 

Kompositionen. Det är ingen slump att de löser korsord där i förarhytten på sin lånade Ford Transit, storyn faller på plats och korsar sig själv i takt med att krysset växer fram (”Vill ingen mista”, sex bokstäver? Oskuld? Nej, Jobbet.) I de senare årens utgivning kommer jag – och det är högt betyg – att tänka på Susanne Ringells deltidsdeckare Katt begraven när det gäller att beskriva Åsbackas säkra handlag med intrig. Böcker kan i och för sig sakna handling och vara hur bra som helst, eller de kan – majoriteten – låta händelserna komma lunkande. En alltför sinnrikt flätad story ses kanske hos oss t.o.m. som dålig realism, ett sätt att göra sig till? Men visst får en välskriven bok speciell spänst när författaren samtidigt håller igång tre eller fyra händelseförlopp, som förenas först på de sista sidorna. 

Det är en sådan brant och delvis oväntad avslutning Fallstudie vetter mot. Och även om jag tycker att några förväntningar blir hängande och att det för rytmens skull hade varit skönt med mera förklaring – litet biblioteksscener – så inser jag att avrundningen är snyggt gjord. Det är ekonomisk litteratur när den som vill veta mera om bokens personer, som man just lärt sig intressera sig för, kan börja läsa om från början och då hittar nya vinkar. 

Att hitta till Stockholm

Det är mitt, sa finnen om Stockholm. Man kan fråga sig varför vi inte oftare säger det också i finlandssvensk litteratur – det är ett tag sedan Ulla-Lena Lundbergs Kungens Anna (1982) upptäckte kungsstaden. Om nu Fallstudie ska kallas finlandssvensk, och/eller Robert Åsbacka, det spelar absolut ingen roll för mig, kanske nog för försäljningen. Men några repliker är på finska och förlaget är Schildts. 

Trygve Söderling

Robert Åsbacka: Fallstudie. En berättelse om materialanskaffning. Schildts 2004, 180 sidor.