Cruellas dotter

Seriehjältinnan Nemi

När hon först dök upp verkade hon smal. Norsk, bitsk, metallrockdiggare – såna blir väl knappast långlivade på samma sidor som klassiska hjältar som Blondie, Snobben och Mumin? Alla vet ju att i serievärlden är de svarthåriga förlorarna. 

Så har det i alla fall inte gått, i dag är det svårt att INTE hitta goth-tjejen Nemi, född 1997, cirka 25, tecknad av Lise Myhre, i en dagstidning. De lär vara ett 50-tal i Norden – inklusive DN, Hbl och Ilta-Sanomat. På engelska går hon i ett tiotal zines, inklusive Terrorizer och Scream.  

Hur renläriga goth-mänskor ser på Nemis utbredning vet jag inte, säkert finns där ute hårdlinjare som grämer sig över att hon kan sjunka till så mesiga ämnen som nyttan av tandtråd. Men hallå, vem väntar sig på riktigt transgressiva normbrott i en familjetidning?

Jag är ingen obrottslig Nemi-freak, jag tycker hon är ojämn. Men sedd i ett större seriesammanhang inser jag att hon är pionjär. Om jag inte tar fel är det Nemi som, med goth-grejen som täckmantel, introducerat hela två grundläggande samtidskoncept i nordisk mainstreampress: singelbaren och grrrrrrrrl power-mytologin. 

Visst har grrrrrrrrl power sina mäktiga amazonklassiker, Pippi Långstrump, Lilla My och Kanon-Mormor. Deras underminerande arbete kan knappast överskattas. Men medge: vissa viktiga ämnen undviker de att ta upp. 

I ett vampigare register har Magica de Hex och Cruella de Vil länge spunnit sina intriger i Kalle Ankas halvvärld. Men också de intresserar sig av någon anledning mera för trollbrygder än för verklig förförelse. 

Slutsatsen blir att all nordisk grrrrrrrrl power hittills, oberoende av ålder, varit förpubertal. 

Det är här Nemi kommer in. Hon kunde i och för sig vara dotter till både de Hex och de Vil – en profanerad dotter med intresse för heavy rock, djurskydd och enkvällsaffärer. Hon är så vitt jag vet ensam bland de ovannämnda om att hänga i barer och vakna upp med nåt mer eller mindre lyckat ragg i sin säng. 

Framför allt är hon ensam i sällskapet om att ha sin egen serie. 

Går man till kvinnliga seriehjältar med egna rutor finns där förstås Cecilia Thorudds Ensamma Mamman med sitt ständigt dåliga samvete och, nyare i DN, invandrartjejen Tiina med finsk brytning och pojkvän (Seppo). På ett internationellt plan hittar vi överviktiga Cathy i skytteltrafik mellan kontoret, kakburken och klädprovningsbåset. Gemensamt för dem är deras vekt neurotiska karaktärer. Inte mycket power där. Självklart har också Nemi sina nojor, men som helhet är hon ändå rätt offensiv, kaxig och häxig. Så kallad attityd. 

Nemi har utvecklats rätt mycket sen starten och åt flera håll. I en strip kan hon på bus skicka anonyma SMS, i en annan diskutera den etiska skillnaden mellan ligg- och sprätthönor, en tredje slutar i sentensen ”När jag bygger luftslott är det inte för att simma runt i vallgraven”. 

Kanske poängen är att både ”goth” och ”stark tjej” är populärmyter, hälsningsriter, svepskäl: de ställen där ribban läggs lägst. I synnerhet den nya tjejrollen är en riktig grundkliché för vår tid. När någon sen börjat fyllas med personlighet och komplikation kan rollerna spricka sönder och lämnas, som de skal de var. 

De gotiska och feministiska markörerna framstår i och med Nemis psykologiska tillväxt allt tydligare som högst tillfälliga emblem för en längtan. Vi vill verka starkare, mörkare, mera demoniska, mera spännande än vi är. Så vi lånar en häftig jacka ur populärkulturens stilgarderob, alltid lurar det någon i tio minuter. 

Just Nemis goth & kax-image är, sedd ur den här synvinkeln, det som gör henne mainstream. 

Trygve Söderling