Lajfstajl

Borgarnas nya religion

”Jag vill att VOLT ska vara en kick inför veckoslutet som får dig att skippa golfrundan och bli hemma och läsa istället.” Nya chefredaktören Susanna Ilmonis programförklaring (radionyheterna 15 februari i år) är åtminstone tydlig, det enda man ännu kan undra är om inte bara golfen utan också avdammandet av juvelerna riskerar att försummas i de hem som har VOLT.

Elchocker användes tidigare i psykvården. De fick patienterna att glömma. Också i tortyrsammanhang kan de ge en kick. Frivillig tortyr är inte lika vanlig, men förekommer. VOLTs andel av Hufvudstadsbladets årliga förlust är enligt en uppgift 1 miljon euro. Det är ganska mycket av det totala minuset på 3 miljoner, som ägaren Konstsamfundet hänvisade till när de nyligen nergraderade chefredaktören Max Arhippainen. Det verkar alltså finnas något skäl att ge ut VOLT, men vilket?

Skälet kan inte vara Barbro Teir, som skapade konceptet, eftersom hon numera själv är en bilaga i en annan gren av koncernen. Knappast är skälet heller enbart skönhet, även om VOLT ibland vinner designpris. Substans då? En läsarundersökning i början av lanseringen gömdes undan och redovisades bara i mystiska antydningar att några procent av de minderåriga inte hade protesterat lika mycket, vilket framställdes som en fantastisk framgång för ungdomen.

Jag drar slutsatsen att förklaringen till VOLT inte kan ligga på ett rationellt plan. Motivet är metafysiskt. ”Lifestylemagasinen VOLT och Papper”, som de hette i ett utskick, tillverkas inte för att de efterfrågas, eller för de snikna pengarnas skull. Det är mera fråga om Konstsamfundets livsstil, liksom. Visst, lajfstajl är borgarnas nya religion, och liksom andra religioner koloniserar den ett antal i och för sig acceptabla ord (”liv”, ”stil”) genom att begränsa deras innehåll på de mest besynnerliga sätt. Lajfstajl låter bra, öppet, tolerant, multikulturellt – alla får nu ha sina hobbies och åsikter och ingen tar bult om nån annan samlar på sportbilar eller gör plastikkirurgi på lik av plast. Motsättningarnas tid är förbi och om nån hellre vill svälta eller knarka eller skjuta ner folk – eller bara hasa sig fram som förortens sorgligaste zombie – så låt dem hållas. Just do it. De har nu bara valt den livsstilen. Lyckligtvis är vi toleranta och fascinerade av livets underbara mångfald och brokighet.

Jag funderade på om också Ny Tid är ett lifestylemagasin. Kanske ur en VOLT-synvinkel? Solidaritet och sånt är säkert en lika småprillig hobby som prylbögen som bara måste ha alla iPod-skal som finns. Men sen kom jag att tänka på att Ny Tid faktiskt fanns långt innan lajfstajl och förhoppningsvis finns kvar också när lajfstajl bryter samman, om cirka tretton veckor.

Trygve Söderling

Publicerad i Ny Tid, augusti 2008

Presentation av VOLT i tidskriften SNDS 4/2006

Se också:

Janne Strang: ”Där pepparn växer” (arkiverad) om oklarheter kring tidskriftsprojektet Peppar, ursprungligen publicerad på VOLT:s nu raderade nätsidor, senare också raderad från Magmas arkiv (2020).
”Hbl lägger ner VOLT” (arkiverad från orig. Hbl 28.4.2010)


	Texter framslamrade av Trygve Söderling
Publicerad som kolumn i Ny Tid, augusti 2008	Lajfstajl Borgarnas nya religion ”Jag vill att VOLT ska vara en kick inför veckoslutet som får dig att skippa golfrundan och bli hemma och läsa istället.” Nya chefredaktören Susanna Ilmonis programförklaring (radionyheterna 15 februari i år) är åtminstone tydlig, det enda man ännu kan undra är om inte bara golfen utan också avdammandet av juvelerna riskerar att försummas i de hem som har VOLT. Elchocker användes tidigare i psykvården. De fick patienterna att glömma. Också i tortyrsammanhang kan de ge en kick. Frivillig tortyr är inte lika vanlig, men förekommer. VOLTs andel av Hufvudstadsbladets årliga förlust är enligt en uppgift 1 miljon euro. Det är ganska mycket av det totala minuset på 3 miljoner, som ägaren Konstsamfundet hänvisade till när de nyligen nergraderade chefredaktören Max Arhippainen. Det verkar alltså finnas något skäl att ge ut VOLT, men vilket? Skälet kan inte vara Barbro Teir, som skapade konceptet, eftersom hon numera själv är en bilaga i en annan gren av koncernen. Knappast är skälet heller enbart skönhet, även om VOLT ibland vinner designpris. Substans då? En läsarundersökning i början av lanseringen gömdes undan och redovisades bara i mystiska antydningar att några procent av de minderåriga inte hade protesterat lika mycket, vilket framställdes som en fantastisk framgång för ungdomen. Jag drar slutsatsen att förklaringen till VOLT inte kan ligga på ett rationellt plan. Motivet är metafysiskt. ”Lifestylemagasinen VOLT och Papper”, som de hette i ett utskick, tillverkas inte för att de efterfrågas, eller för de snikna pengarnas skull. Det är mera fråga om Konstsamfundets livsstil, liksom. Visst, lajfstajl är borgarnas nya religion, och liksom andra religioner koloniserar den ett antal i och för sig acceptabla ord (”liv”, ”stil”) genom att begränsa deras innehåll på de mest besynnerliga sätt. Lajfstajl låter bra, öppet, tolerant, multikulturellt – alla får nu ha sina hobbies och åsikter och ingen tar bult om nån annan samlar på sportbilar eller gör plastikkirurgi på lik av plast. Motsättningarnas tid är förbi och om nån hellre vill svälta eller knarka eller skjuta ner folk – eller bara hasa sig fram som förortens sorgligaste zombie – så låt dem hållas. Just do it. De har nu bara valt den livsstilen. Lyckligtvis är vi toleranta och fascinerade av livets underbara mångfald och brokighet. Jag funderade på om också Ny Tid är ett lifestylemagasin. Kanske ur en VOLT-synvinkel? Solidaritet och sånt är säkert en lika småprillig hobby som prylbögen som bara måste ha alla iPod-skal som finns. Men sen kom jag att tänka på att Ny Tid faktiskt fanns långt innan lajfstajl och förhoppningsvis finns kvar också när lajfstajl bryter samman, om cirka tretton veckor. Trygve Söderling Publicerad i Ny Tid, augusti 2008 Presentation av VOLT i tidskriften SNDS 4/2006 Se också: Janne Strang: ”Där pepparn växer” (arkiverad) om oklarheter kring tidskriftsprojektet Peppar, ursprungligen publicerad på VOLT:s nu raderade nätsidor, senare också raderad från Magmas arkiv (2020). ”Hbl lägger ner VOLT” (arkiverad från orig. Hbl 28.4.2010)	Publicerad i Slammerarkivet 2012 Länkar kollade 2020
	Kommentar 2012: Kolumnen om VOLT intresserade VOLT själva till den grad att de återgav största delen av min text i faksimil i följande nummer av sin tidskrift, tillsammans med en kommentar om Söderlings ”magsurhet” och ett ivrigt förnekande av att VOLT:s andel av Hbl:s förlust skulle vara så stor som jag (på basis av vissa deep throats) påstod. Alternativa fakta presenterades ändå inte. Min begäran om arvode för denna ompublicering i VOLT viftades konstigt nog bort av VOLT. Däremot fick jag uttala mig i ett inslag i Radio Vega. Senare, i april 2010 – faktiskt en hel del senare än de i texten nämnda 13 veckorna – kunde man läsa i Hbl att VOLT läggs ner eftersom den ”inte lyckats nå lönsamhet”. Kanske jag då kände ett sting av dåligt samvete: satir och kritik som den här, särskilt om den förs fram i inflytelserika Ny Tid, kan ju också få ekonomiska konsekvenser för de anställda i det berörda organet. Texten var givetvis illojal mot kolleger i tidskriftsbranschen, av vilka några ibland gjorde ett intressant och kreativt arbete i VOLT. I en kolumn måste man ta kurvorna raka, mitt tema var den övergripande ideologin bakom allt pratet om lajfstajl och om ingen nånsin säger nåt om detta koncept så blir ju debatten inte speciellt livlig. Fotnot 2020: VOLT:s inkarnation 2020 heter Livsstil, ges ut av Hbl:s ägare KSF Media och består till stor del av textreklam för olika företag. SLAMMERARKIVET – hemsida