Insändare: Kvantitet är inte automatiskt kvalitet

”Mellan raderna kan man dra slutsatsen att det blir en relativt kraftig minskning av kritiska texter om bildkonst, musik och dans samt icke-finlandssvensk litteratur och scenkonst.”

HBL publicerade (14.12) en intervju med tidningens chefredaktör Erja Yläjärvi under rubriken "HBL omprioriterar kulturinnehållet, satsar mer på kulturjournalistiken". Det är bra att läsarna får vet något om hur redaktionsledningen tänker, och i intervjun ger Yläjärvi det viktiga beskedet att budgeten för frilansbidrag på kultursidan inte kommer att minska – också positivt. Samtidigt framgår att HBL planerar att minska recensionsmaterialet med 20–25 procent. Mellan raderna kan man dra slutsatsen att det blir en relativt kraftig minskning av kritiska texter om bildkonst, musik och dans samt icke-finlandssvensk litteratur och scenkonst. Vad som ska komma i stället formuleras i mycket vaga termer.

Tidningen är förstås fri att göra sina egna prioriteringar, men jag undrar om de i det här fallet motsvarar alla läsargruppers – att mäta till exempel antal klick per nätartikel kan ju ge en mycket skev bild, eftersom många läser tidningen på papper eller som faksimil utan att lämna övervakningsspår åt Big Brother. Ibland finns kanske de största insikterna i en kritisk text som bara få läser, men för dem som gör det kan det här vara desto viktigare. Recensioner av smalare, icke-finlandssvenska verk och fenomen som breddar horisonten innehåller kanske redan nu just de "egna infallsvinklar och uppslag" som Yläjärvi nämner att man vill satsa på, men genom andra textformer. I kultursammanhang är kvantitet inte automatiskt kvalitet.

Trygve Söderling

Relaterat:

Mathilda Larsson, kritikombud, Kritikbyrån & Ylva Perera, ordförande, Intresseföreningen för finlandssvenska frilanskritiker rf: "Kritiken har ett demokratiskt uppdrag som sträcker sig utöver den dagliga journalistikens klicklogik" (insändare, Hufvudstadsbladet 16.12.2021)