Konstsamfund
med släckta lyktor

En märklig scen utspelade sig den första april i år, under pressvisningen av konstmuseet Amos Rex nya utställning ”Underjorden”.

Museets utställningschef Jan Förster försökte handgripligen avlägsna en person från lokalen. Utan att lyckas – i stället överlät evenemangets konferencier helt vänligt mikrofonen åt ”intränglingen”.

Att presentera ”Underjorden” var inte svårt för den objudne gästen, Pontus Kyander, eftersom själva konceptet för utställningen var hans och eftersom han sedan 2020 i egenskap av dess kurator hade valt ut och kontaktat de medverkande konstnärerna, planerat rumsanvändningen, skrivit utställningstexterna och så vidare.

Varför var Kyander inte inbjuden till pressvisningen av sin egen utställning och varför försökte Förster kasta ut honom?

Delar av bakgrunden har presenterats i bland andra Hufvudstadsbladet (11.4), Helsingin Sanomat (12.4) och, mest utförligt, Ny Tid (19.4). Kyander hade i november 2021 lämnat utställningsteamet, enligt sin krönika i Ny Tid (19.1) i protest mot anonyma anklagelser bakom hans rygg. Tydligen ansåg ledningen för Amos Rex att det här var ett tillräckligt skäl för att försöka radera ut hans roll som upphovsperson och kurator; i stället lyfte man fram museets egen medkurator. När Kyander protesterade mot att blir mörkad rättades informationen till, i efterskott, både på museets och tidningarnas nätsidor. Men samtidigt gick Amos Rex nu ut med hårda angrepp på Kyander: han skulle ha behandlat museets yngre kvinnliga anställda nedlåtande och diskriminerande.

Substansen (om någon) bakom anklagelsen är omöjlig för utomstående att bedöma eftersom Amos Rex inte har kommit fram med något konkret – om man då inte räknar att museets chef Kai Kartio nämnt den kritik Kyander själv fört fram i en tidigare Ny Tid-kolumn (8.11.2021) mot att de verksamma på konstmuseer över lag och övervägande är vita, finländska kvinnor.

I kolumnen efterlyser Kyander större bredd och diversitet, men kan det uppfattas som ”diskriminering” av kvinnor, snarare än som en kritik mot ensidig anställningspolitik? Och vad har det alls att göra med frågan om Kyanders upphovsrätt till sin utställning? Intrycket blir att Amos Rex här försöker 1) hämnas på en visselblåsare, 2) avleda uppmärksamheten från sitt eget klumpiga agerande (pressvisningen) och 3) ta åt sig hela äran för utställningen – genom att prata om något helt annat och, genom antydningar, spela ut ett slags #metoo-kort.

En ny sidobelysning fick historien plötsligt i maj, när Helsingfors Konsthall i ett pressmeddelande skrev att de begärt polisutredning av en tidigare chefs kreditkortsanvändning under åren 2014–21. Enligt en intern utredning kan personen i fråga ha gjort sig skyldig till försnillning av hundratusentals euro. När misstankarna först kom fram internt, i maj 2021, sade chefen i fråga genast upp sig. I november blev han anställd av ett annat museum.

Det är en smula iögonenfallande att Hufvudstadsbladet (Hbl) i sina notiser om ”konsthallengate” (3–4.5) hittills (18.5) inte har publicerat namnen på den misstänkte eller på ”ett annat museum”.

Det har däremot Helsingin Sanomat gjort, med hänvisning till ”den misstänktes ansvarsfulla uppgift och samhälleliga ställning” (6.5, 12.5). Det handlar alltså om samme Jan Förster som i april försökte hindra Pontus Kyander från att närvara vid Amos Rex pressvisning.

Både Amos Rex och Hbl ägs av Konstsamfundet (KSF), så man får konstatera att KSF har ett nästan oväntat fast grepp om vad dess egen dagstidning rapporterar och inte rapporterar kring egendomligheter vid dess eget konstmuseum. Man tycks föredra släckta lyktor. För en fullständigare bild av en kontrovers med finlandssvenska inslag får man här, som ofta, gå till Helsingin Sanomat.

Trygve Söderling

Fotnot: Pontus Kyander har arbetat i bland annat Finland, Sverige, Norge och Sydkorea som bland annat museichef, kurator, gästprofessor och kritiker. Han är flitig frilansmedarbetare i bland andra HBL, Ny Tid och Nya Argus. Till dessa redaktioner har Kyander också skickat debattinlägg om den aktuella konflikten (bl.a. 14.4), avsedda för och avvisade av Hbl. En kort insändare publicerades till slut i Hbl 13.5, men den sista meningen i Kyanders text hade där tagits bort: ”När delar av ledningen suspenderats under brottsmisstankar blir det tydligt att Amos Rex problem är på lednings- och rekryteringsnivå.”