Bosättare är en
förskönande term

Journalister borde överväga att sluta använda eufemismen ”bosättare” för den israeliska närvaron på Västbanken. Snarare än väderbitna nybyggare handlar det ju om aggressiv kolonisering i strid med folkrätten – illegal men statsstödd så kallad land grabbing i syfte att slutgiltigt omöjliggöra en palestinsk stat. Enligt FN-organet OCHA mördade bara under 2023 dessa ”bosättare” tillsammans med den israeliska armén över 500 palestinier på Västbanken, inklusive över 80 barn. Hundratals palestinska familjer har fördrivits från sina hem. Verbalt har många västländer inklusive Finland fördömt detta våld, men för förövarna råder i praktiken straffrihet.

Argumenten för israeliska övergrepp brukar gå på tre linjer, alla ohållbara. Dels sägs israelerna ha ”fått” landet av en gud – bekvämt, men ihåligt eftersom gudar inte finns. Dels sägs brotten som européer begick mot judar före och under andra världskriget har gett judarna rätt att ta palestiniernas land och begå brott mot araber – en absurd logik som delar in hela etniciteter i mera och mindre värda.

För det tredje är Israel i sina egna ögon Mellanösterns enda demokrati, och får därför inte kritiseras. Men som den kände israeliske författaren David Grossman påpekade i en essä till statens 75-årsdag i fjol (se Dagens Nyheter 25.7.2023) kan en ockupationsmakt inte vara demokratisk. Kontrollerar man, som Israel, de facto över fem miljoner människor utanför sina officiella gränser, men förvägrar dem medborgerliga rättigheter, så är den rätta termen snarare etnokrati.

Bosättare, demokrati – och ytterligare en termfråga. Under massakern den sjunde oktober dödades över 1100 israeler och minst 1000 palestinska angripare. I nyhetstexter figurerar ändå gång på gång formuleringen att ”över 1100 människor” dödades den 7 oktober. Hamas-attacken kan inte försvaras med några som helst argument, men dödssiffran under denna enda dag var alltså över 2000. Kanske det är av ren tanklöshet som redaktörer glömmer det i sina faktarutor. Men vi har också tidigare sett vilka konsekvenserna blir om man börjar göra skillnad mellan människor och icke-människor.

Trygve Söderling