Samtal i Haag

— Aj är du också här! Putte! Länge sen sist!

— Aj sidu mojn, Bibi! Jo, det har blivit glesare med resandet på senare år. 

— Först var det det där viruset. Och nu den här internationella domstugan, eller vad den heter. 

— Dom här åtalen är från röven!

— Säg inte annat. Men här sitter vi. Jag som räknade med att allt som vanligt var fejk och fasad.

— Ja, potemkinkulisser. För att rädda ansiktet på en del ”liberala” blötdjur. ”Den rättsbaserade världsordningen” my ass. Men alltså, vad hände?

— Gissa. En dag när jag som vanligt är på väg till Donald råkar jag passera nåt mukamas luftrum… Stor show! Jaktplan och hela köret! … Men varför  pratar vi bara om mig? Du då? Det var väl också oväntat?

— Vet du hur tankspridd man kan vara. I går morse tänkte jag att man borde kolla hur det står till med mina fastigheter i Finland. Om nånting behöver målas om eller så där. Jag hade helt glömt bort ICC! Sen plötsligt, där på fältet, pang på med handklovarna. Jag hann inte ens ropa ”asyl”! 

— Jättefräckt! Jag vet precis hur det känns. Här försöker man ordna upp en del saker och genast står moralisterna där och skriker ”folkmord”.

— Exakt. Det ordet har jag i och för sig själv använt. Du vet hur förtryckta vi ryssar var i Ukraina, trots att landet inte ens fanns. Inte förrän vi tog itu med den där knarkande nazistregimen … Zelenskyj är ju värre än ditt Hamas!

— Mitt Hamas och mitt Hamas … fast visst, jag hade en soft spot för dem. De har åtminstone levererat.

— Ja, du såg till att de fick de där miljonerna från Qatar. År efter år.

— Nå, alla förstår ju att om det där schacket börjar samarbeta, from the river to the sea, så är det kört med 1+0-statslösningen. Die Endlösung. Jo, vi hjälpte Hamas lite. Dividera och imperera.

Två efterlysta krigsförbrytare.

— Jag skulle påstå att vi skötte det där smidigare på Krim. Trots att jag säger det själv.

— Nåja, men fortsättningen blev väl inte riktigt lika ”smidig”?

— Nå nej, men vad gör man när hela länder smiter iväg från mig, ett efter ett? Helt utan orsak! Och fräckt ockuperas av Nato? Halva världen vill krossa Ryssland! Man måste slå till först!

— Där håller jag med. Vi slog till 1948 och allt har funkat bra sen dess. 

— Lätt för dig att säga. I Gaza har du åtminstone ingen reguljär armé emot dig! Som dessutom får stöd från den där korrupta, mesiga, bögiga västvärlden! 

— Tror du det är lättare för oss när världspressen jåmar och marrar varje dag, om vartenda litet bombat tältläger med hundra döda civila, eller ljuger om 14.000 svältande barn. Vi som har världens mest moraliska armé … Och du är väl inte heller så noga med var dina raketer träffar?

— Nu pratar vi om nåt roligare. Religion till exempel. Hos oss går det helt enligt plan på den andliga fronten. Vi har väldig nytta av kyrkan med att välsigna vapnen, hylla specialoperationen och kämpa mot pride och woke och hbtq.

— Hallå, det heter faktiskt hbtqia+ nuförtiden! Är du lite efter? Men det är OK. Vi på vårt håll har gamla goda GT: ”Så säger Herren: Brott på brott har Gaza hopat, jag vill inte dröja med domen. De har fört bort hela byar för att utlämna dem åt Edom. Jag skall sända eld mot Gazas mur, den skall härja dess borgar. Jag skall förgöra den som tronar i Ashdod och den som bär spiran i Ashkelon. Jag skall rikta ett dråpslag mot Ekron, och de sista filisteerna skall gå under, säger Herren Gud.” (Am 1:6–8)

— GT? Menar du gin tonic?

— Haha. Gamla skämtare. Men medge ändå att dina präster är moderata sillmjölkar jämfört med mina religiösa galningar. Där slår jag dig på fingrarna. Mina weirdos kräver så mycket mera Lebensraum att inte ens jag vågade snacka i dom termerna ännu för några månader sen. Alltså innan Crazy Donald började yra om ”sin” Riviera. Dom så kallade bosättarnas retorik är så vild att till och med en del högerkristna, vårt viktigaste stöd i världen, blir lite bleka om nosen.

— Ja, då är dom vanliga mördarna lättare att kontrollera och utnyttja. Jag fixade ju den där huliganen Prigozjin och hans gangsterarmé. Enda ”opposition” som lite har rört om. På andra planhalvan finns inga dissidenter kvar, lyckligtvis. Vi utrotade ohyran.

— Ja, du har heimane i skick, du. Jag dras – drogs – fortfarande med en opposition, skam att säga. Dom där eviga gatuprotesterna såg inte bra ut, även om dom inte ledde nånvart. Dessutom var den där förbannade domstolen hela tiden i nacken på mig, bara för att jag hade tagit emot lite cigarrer och juveler och sånt. Och lite mutat media. Rena Toblerone-paniken.

— Du har en hel del kvar att lära, bäste bror. Eller hade. 

— Undra på att jag måste dra ut på kriget, eller ursäkta, specialoperationen ”Radera Gaza”, för att få sitta kvar. Uppoffringar måste göras.

— Det stämmer, så länge det inte är man själv som gör dem. Hur fixade du förresten den där Eurovisionskuppen? Det höll ju på att gå vägen!

— Aj att det harmar att det bara blev silver! Så som vi lobbade och fixade, 20 röster per bankkort gånger x och så vidare. Där svek fältet.

— Nå, vi har också haft en del små bakslag i våra val. Polen, Rumänien och så vidare. Men vi jobbar på det. 

— På sätt och vis är jag ändå nöjd att sitta här och inte i nån butka i Tel Aviv. Här är det mera storslaget på nåt sätt. Mera nyhetsbevakning. Och man är i det bästa sällskap.

— Kanske du har en point där. Dom ryska fängelserna är inte kända för att vara väldigt … hälsosamma. 

— Här får man åtminstone kunnon safka, snygga kläder och nästan ingen tortyr.

— Och processen lär kunna dra ut hur länge som helst eftersom dom måste räkna och räkna varje litet krigsbrott, för att kunna bestämma sig för om det faktiskt var folkmord eller bara brott mot mänskligheten. Akilles hinner aldrig upp sköldpaddan.

— Ja, hellre det här än hur det gick för Ceaușescu och Saddam Hussein. 

— Eller Mussolini. Han lynchades också. Jag stöder absolut västerländsk rättspraxis när det gäller mig själv. Prövning i riktig domstol och så vidare. Apropå det, har du sett till Donald?

— Han kom igår. Han vägrade mojkka, den snobben. Jag orkar inte med de här narcissisterna.

Trygve Söderling