Publicerad som insändare i Hufvudstads-bladet, oktober 2010
Kyrkan missade moraltåget
Lyckligtvis tror allt färre på kyrkan. Dess legitimitet som självutnämnd etisk expertis har urholkats av en lång serie alltför konservativa val. Tågen har gått, det ena efter det andra, och kyrkan har missat sina chanser att i tid, i sin tid, verka för sina officiella ideal. Till exempel kunde kyrkan, om den verkligen haft en ”värdeledande” ambition, ha kämpat i första ledet mot de sexistiska och homofoba fördomar som just kyrkan av någon orsak har skapat och upprätthållit. När Oscar Wilde på sin tid dömdes, fängslades och stöttes ut ur samhället för att han älskat en medmänniska, kunde prästerskapet ha gått man ur huse i protest. I stället fortsatte kyrkan att ännu i hundra år verka för fullständigt onödig kriminalisering och stigmatisering.
Legenderna om Jesus, som kristenheten påstås ha tagit vissa intryck av, stöder inte denna mani för diskriminering på godtyckliga grunder. Tvärtom går moralen i Jesussägnerna ofta ut på radikal jämställdhet, oberoende av kön, klass, etnicitet och andra socialt överladdade kategorier. Istället för att dissa hälften av medlemmarna i församlingen kunde Paulus, i full konsekvens med sin lära, ha satt ner foten för genusjämlikhet och inflytande. 51% kvinnliga präster redan från dag ett. Yes we can. Också berättelserna om Jesus lärjungar skulle ha vunnit på könskvotering av posterna inom organisationen.
Tyvärr drog kyrkan i två millenniers tid åt motsatt håll: dömde, sorterade, uteslöt. En etiskt hållbar förändring kom igång först när långt mer legitima ”värdeledare”, typ konsten, politiska partier, media, redan hade demokratiserat världen en smula.
Att hänvisa till grumliga ställen i Bibeln eller Koranen i stället för att fråga sig vad som faktiskt är humant och rättvist, eller kanske bara ”vad har jag med den saken att göra?”, är att krypa bakom ryggen på en bok i stället för att själv ta ansvar för sina åsikter och fördomar. Varför skulle för övrigt just fördomar mot kärlek vara ett extra fint uttryck för kärlek?
Kyrkan kan ha en etisk uppgift, men inte som ”värdeledare” utan som en eftersläntrarnas klubb, ett ideologiskt skrotupplag, där intoleransens sista skrammeltunnor smälts ner för slutförvaring. Att till och med TV-serierna kör med långt mer humana attityder visar hur litet kyrkans drömfabriker har lärt av sina egna grundläggande myter. Dags för de gudliga att upptäcka att homofobi är en synd.
(Insändare i Hufvudstadsbladet, oktober 2010)
Trygve Söderling
Relaterat:
▶︎ Julpredikan 2020. ”Nästan alla julens symboler är hedniska – kristendomen har bara approprierat dem”, essä, Hufvudstadsbladet, 22 december 2020
Publicerad i Slammerarkivet 26.12.2020
–
hemsida