Filmhörnan:
Fröken och huliganen

Aleksandra Rebikova och Vladimir Majakovskij i Барышня и хулиган (Fröken och huliganen), 1918

Det är verkligen revolutionspoeten Vladimir Majakovskij himself som är ”huliganen” i denna kärleksfullt överdrivna stumfilm från 1918. En ung lärarinna anländer till sitt nya jobb på landsorten,  hon sätts att undervisa en klass med stökiga pojkar och vuxna män. Oväntat dyker huliganen upp i klassen – en stroppig typ med ett hånfullt leende och rysk skjorta. Han har spanat in den söta lärarinnan och när han skriver i läxboken ”Mademoiselle, jag älskar er mycket” river hon förskräckt sönder häftet.

Orolig och kär fortsätter huliganen stalka lärarinnan. Han ansätter henne ute i terrängen, kysser hennes mantelfåll, försöker också gå handgripligt till väga, finner sig surt i att bli avvisad. Han slänger sin jacka för henne att trampa på när hon ska gå över ett dike – olycklig kärlek har gjort huliganen ridderlig. 

I samlad tropp attackerar klasskamraterna huliganen, misshandlar honom, någon drar kniv. Slutscen, på huliganens dödsbädd: lärarinnan böjer sig ner och kysser honom. 

Majakovskij ska ha skrivit och/eller medverkat i åtminstone fyra filmer, men bara denna finns bevarad i sin helhet. Trots de stora känslorna och det ödesdigra slutet är tilltalet oftast farsens. Men vi har också det dokumentära: som alltid på bilder och i film från annan tid eller plats är kläder, interiörer och exteriörer (skolhuset, en krog, ett dansande par, en vedhuggande gumma) lika intressanta som huvudintrigen. Och klassrumsscenerna påminner oss om att alfabetiseringen, också av den vuxna befolkningen, hörde till bolsjevikregeringens första stora utmaningar. 

Tekniskt sett innehåller Fröken och huliganen ett par intressanta dröm- och hallucinationsscener. I en expressionistisk skräckvision ser lärarinnan sina elever attackera henne i form av jättebokstäver. Den förälskade huliganen å sin sida tycker sig se lärarinnan, i genomskinlig spökgestalt, komma in på krogen och dela ut blommor – åt andra, men inte åt honom. På hemvägen ser han henne titta fram bakom tre av träden i skogen, som en klonad huldra … 

Cinematografin befann sig under 1900-talets början i utforskningsskedet, dubbelexponering och andra trick som tekniken inbjuder till prövades gärna i detta nya medium, ”lefvande bilder”, som redan i sig var ett fantastiskt spektakel. 

Trygve Söderling