Lite Bulgakov (2/3): sci-fi-berättelserna
En hunds hjärta och De ödesdigra äggen

Frankensteins hund

"Härmed intygas att innehavaren av detta dokument, kamrat Poligraf Poligrafovitj Sjarikov, förestår kommunalfövaltningens sektion för rensning av staden Moskva  från kringstrykande djur (katter o. dyl.)". Omslagsteckningar av Douglas Dent till den svenska utgåvan av Bulgakovs sci-fi-berättelser En hunds hjärta och De ödesdigra äggen.

● Efter en märklig hjärnoperation börjar hunden Sjarik utveckla mänskliga drag, Han börjar t.ex. tala: hans första ord är ”Centralfisk” och sen han tappat svansen säger han också, fullt tydligt, ”krog”. 7 januari: ”Fullsatt”, "Aftontidningen”, ”Bästa barnpresenten” och ”samtliga svordomar som går att uppleta i ryska språket”. 8 januari: ”Borgarbracka”. 9 januari: ”Knuffas inte”, ”Skurk”, ”Primuskök”, ”Amerikanskt erkännande” …

Det är Michail Bulgakov på satirspåret i 20-talets NEP-Sovjet – samma skaz-stil som i delar av Mästaren och Margarita. Hans variant av Mary Shelleys klassiska skräckvideo Frankensteins monster (1818) är en mänskligare jycke, fast i sin skapares, professor Preobrazjenskijs ögon är Poligraf Poligrafovitj Sjarikov (som den f.d. hunden börjar kalla sej) en sällsynt obehaglig typ, ett svin, avskum och totalt missfoster. 

Ungkommunisterna i fastighetsstyrelsen, som vill minska på professorns sjurumslägenhet, hoppas på en bundsförvant och sticker åt Poligraf uppbygglig läsning: Engels brevväxling med Kautsky. Men Sjarikov är inte heller riktigt deras man: "De skriver och skriver … det är nån kongress och en massa tyskar … man blir yr i huvudet. Bara ta alltihop och dela upp det", är hans åsikt.

Den ”nya mänskan”? 

Ur Vladimir Bortkos filmatisering av En hunds hjärta (Собачье сердце) från 1988.

Är Sjarikov den "nya mänskan" som det dåförtiden med en kliché hette att socialismen skulle skapa? En operation som dr. Lenin gjort i den ryska folksjälen, en revolution med tvivelaktigt resultat? Är det vad Bulgakov vill säga i novellen En hunds hjärta? Möjligen, ett tecken på det är faktum att satiren – skriven 1925 – enligt uppgift fortfarande (1987) inte släppts i Sovjet. Fast om det är avsikten så har Bulgakov misslyckats med att inte göra Sjarikov ganska sympatisk trots allt – man tycker synd både om hunden som prackas på mänskohypofys och -testiklar, och hundmänskan som bemöts så fyrkantigt och självupptaget borgerligt av professorn och hans assistent – god mat, bordsskick och lugn och ro är för dem viktigare än nånsorts inlevelse och mänsklighet utanför stärkkragen. För att travestera Södergan, de skapade en mänska och fick en proletär – de är besvikna. Det grymma slutet, där Sjarik återbördas till hundriket, är alltså mer än tvetydigt och den trygga borgerliga sci-fi-romanens kalkonmiddag och Aida på operan-ram, som Bulgakov själv känner en sån uppenbar dragning till, bågnar och spricker.

Det finns också en enklare moral: "Det går att ympa in Spinozas eller vilken annan satans hypofys som helst och få fram en ytterst högtstående varelse av en hund. Men man frågar sig vad fan det ska tjäna till! Var snäll och förklara för mig varför man måste fabricera konstgjorda Spinozor, när vilket fruntimmer som helst kan föda en äkta sådan och det närsomhelst? Madame Lomonosov gav ju livet åt sin berömde son däruppe i Cholmogory. Mänskligheten sköter det här av sig själv, doktorn …".

Biologiskt Tjernobyl

Samma varning mot att gå och påta på biologin finns i novellen De ödesdigra äggen (också 1925), men det är en ytligare och slarvigare H G Wells-story i sovjetram. Här har vi ett biologiskt Tjernobyl förlagt till det futuristiska framtidsåret 1928 (tidningarna blåser ut senaste nytt på stora s.k. 'bildskärmar' på taken…). Helvetet/Pandoraasken bryter ut för att en revolutionär amatörbiolog, doktor Rock(!) lyckas lägga vantarna på professor Persikovs livsstråle. Hönspesten som härjat i landet har bäddat för produktivistiska experiment och rekordförsök på sovchozerna, det intressanta är att Bulgakov här ger stämningarna bakom och på sätt och vis 'förutser' 30-talet, där amatörbiologen Lysenko fick utrota den ryska genetiken som vetenskap, förutom en mängd andra mindre lyckade 'experiment'. Sci-fi som bit av förklaringen till det uppseglande stalinfenomenet.

Bulgakov är träig som bred katastrofskildrare, däremot är punktbilderna – liksom i Mästaren och Margarita – ofta skarpa och grymma på ett sätt som går utanför katastrofgenrens vanliga konventioner. Bulgakov hade sett för mycket meningslöst våld under inbördeskriget för att tro på rättvis satanism. Om det – 1918 i Kiev – handlar hans första stora roman, Det vita gardet, som vi återkommer till.

Trygve Söderling

Michail Bulgakov: En hunds hjärta (Собачье сердце) / De ödesdigra äggen (Роковые яйца) (i samma volym), övers. Lars Erik Blomqvist. AWE/Gebers 1977, tillgänglig på filialbiblioteket i Köklax