Lite Bulgakov (2/3): sci-fi-berättelserna
En hunds hjärta och De ödesdigra äggen
Frankensteins
hund
"Härmed intygas att innehavaren av detta dokument, kamrat Poligraf
Poligrafovitj Sjarikov, förestår kommunalfövaltningens sektion för
rensning av staden Moskva från kringstrykande djur (katter
o. dyl.)". Omslagsteckningar av Douglas Dent till den svenska
utgåvan av Bulgakovs sci-fi-berättelser En hunds hjärta
och De ödesdigra äggen.
● Efter en märklig hjärnoperation börjar hunden Sjarik utveckla
mänskliga drag, Han börjar t.ex. tala: hans första ord är
”Centralfisk” och sen han tappat svansen säger han också, fullt
tydligt, ”krog”. 7 januari: ”Fullsatt”, "Aftontidningen”, ”Bästa
barnpresenten” och ”samtliga svordomar som går att uppleta i ryska
språket”. 8 januari: ”Borgarbracka”. 9 januari: ”Knuffas inte”,
”Skurk”, ”Primuskök”, ”Amerikanskt erkännande” …
Det är Michail Bulgakov
på satirspåret i 20-talets NEP-Sovjet – samma skaz-stil
som i delar av Mästaren och Margarita. Hans variant av Mary
Shelleys klassiska skräckvideo Frankensteins monster
(1818) är en mänskligare jycke, fast i sin skapares, professor
Preobrazjenskijs ögon är Poligraf Poligrafovitj Sjarikov (som den
f.d. hunden börjar kalla sej) en sällsynt obehaglig typ, ett svin,
avskum och totalt missfoster.
Ungkommunisterna i fastighetsstyrelsen, som vill minska på
professorns sjurumslägenhet, hoppas på en bundsförvant och sticker
åt Poligraf uppbygglig läsning: Engels brevväxling med Kautsky.
Men Sjarikov är inte heller riktigt deras man: "De skriver och
skriver … det är nån kongress och en massa tyskar … man blir yr
i huvudet. Bara ta alltihop och dela upp det", är hans
åsikt.
Den ”nya mänskan”?
Ur Vladimir Bortkos
filmatisering av En hunds hjärta (Собачье сердце)
från 1988.
Är Sjarikov den "nya mänskan" som det dåförtiden med en kliché
hette att socialismen skulle skapa? En operation som dr. Lenin
gjort i den ryska folksjälen, en revolution med tvivelaktigt
resultat? Är det vad Bulgakov vill säga i novellen En hunds
hjärta? Möjligen, ett tecken på det är faktum att satiren –
skriven 1925 – enligt uppgift fortfarande (1987) inte släppts i
Sovjet. Fast om det är avsikten så har Bulgakov misslyckats med
att inte göra Sjarikov ganska sympatisk trots allt – man tycker
synd både om hunden som prackas på mänskohypofys och -testiklar,
och hundmänskan som bemöts så fyrkantigt och självupptaget
borgerligt av professorn och hans assistent – god mat, bordsskick
och lugn och ro är för dem viktigare än nånsorts inlevelse och
mänsklighet utanför stärkkragen. För att travestera Södergan,
de skapade en mänska och fick en proletär – de är besvikna. Det
grymma slutet, där Sjarik återbördas till hundriket, är alltså mer
än tvetydigt och den trygga borgerliga sci-fi-romanens
kalkonmiddag och Aida på operan-ram, som Bulgakov själv känner en
sån uppenbar dragning till, bågnar och spricker.
Det finns också en enklare moral: "Det går att ympa in
Spinozas eller vilken annan satans hypofys som helst och få fram
en ytterst högtstående varelse av en hund. Men man frågar sig
vad fan det ska tjäna till! Var snäll och förklara för mig
varför man måste fabricera konstgjorda Spinozor, när vilket
fruntimmer som helst kan föda en äkta sådan och det närsomhelst?
Madame Lomonosov gav ju livet åt sin berömde son däruppe i
Cholmogory. Mänskligheten sköter det här av sig själv,
doktorn …".
Biologiskt Tjernobyl
Samma varning mot att gå och påta på biologin finns i novellen De
ödesdigra äggen (också 1925), men det är en ytligare och
slarvigare H G Wells-story i sovjetram. Här har vi ett biologiskt
Tjernobyl förlagt till det futuristiska framtidsåret 1928
(tidningarna blåser ut senaste nytt på stora s.k. 'bildskärmar' på
taken…). Helvetet/Pandoraasken bryter ut för att en revolutionär
amatörbiolog, doktor Rock(!) lyckas lägga vantarna på professor
Persikovs livsstråle. Hönspesten som härjat i landet har bäddat
för produktivistiska experiment och rekordförsök på sovchozerna,
det intressanta är att Bulgakov här ger stämningarna bakom och på
sätt och vis 'förutser' 30-talet, där amatörbiologen Lysenko fick
utrota den ryska genetiken som vetenskap, förutom en mängd andra
mindre lyckade 'experiment'. Sci-fi som bit av förklaringen till
det uppseglande stalinfenomenet.
Bulgakov är träig som bred katastrofskildrare, däremot är
punktbilderna – liksom i Mästaren och Margarita – ofta
skarpa och grymma på ett sätt som går utanför katastrofgenrens
vanliga konventioner. Bulgakov hade sett för mycket meningslöst
våld under inbördeskriget för att tro på rättvis satanism. Om det
– 1918 i Kiev – handlar hans första stora roman, Det vita
gardet, som vi återkommer till.
Trygve Söderling
Michail Bulgakov: En hunds hjärta (Собачье сердце)
/ De ödesdigra äggen (Роковые яйца) (i samma volym), övers.
Lars Erik Blomqvist. AWE/Gebers 1977, tillgänglig på
filialbiblioteket i Köklax
|