Att backa in i framtiden

Alla som någon gång backat en bil med släpvagn vet hur snabbt en liten felmanöver förvandlar din  fordonskombination till en vinkelhake.

Regeringens sits – alla regeringars – är nu att backa in i framtiden: att i varje ögonblick gissa vart smittkurvan är på väg och att, så snabbt som tanke och lag tillåter, svara med rätt rattrörelse.

Med den skillnaden att där den backande bilisten kan ångra sig och ta om operationen ifall allt går fel, måste regeringar backa med ett ständigt rörligt ekipage som saknar både växellåda och broms. Plötsligt lodräta smittkurvor i länder som Estland och Portugal, som länge såg ut att klara sig rätt bra, påminner om hur viktig restriktionernas tajmning är. En liten rörelse på ratten och smittkurvan blir en hockeyklubba.

Här tänker man osökt på Walter Benjamins berömda meditation över Paul Klees bild ”Angelus novus”: historiens ängel som tidens stormvind sveper mot framtiden med utspända vingar, med ryggen före. Historiens bråte och olyckor hopar sig framför ängeln: ”där vi ser en händelsekedja, ser han en katastrof”.

Men jag tänker också på det nya fordonet på Mars, vars signaler för närvarande når oss efter elva minuters resa. Där drönare som känt kan fjärrstyras med mördande reaktionssnabbhet från en bunker på andra sidan jorden, sker även en fredlig dialog med en marsmänska med minst 22 minuters paus mellan varje replik.

Det är å andra sidan snabba knyckar jämfört med postgången under diligensernas och segelfartygens tid. Och veckor, om inte månader, handlar det om också när vi, och vår regering, reagerar på virusklustrens ”brev” och signaler: de når oss ur närhistorien, med fördröjning, som ljuset från en fjärran stjärna.

Vilka åtgärder biter då på den centrala riskfaktorn: den minoritet som inte bryr sig eller inte förstår, de som tycker sig vara tuffa och tar en ”kalkylerad risk” när de – likt rattfyllon – sätter sitt, men framför allt andras liv på spel? Om den lilla minoritet som slarvar inte var liten nog för några veckor sen, får vi responsen i form av en stigande smittkurva i dag eller i morgon.

Sen har vi förstås passageraren på höger framsäte, oppositionen, som alltid vet att restriktionerna borde ha varit strängare/mildare för två veckor sen, att kommunalvalet sköts upp för sent eller att det aldrig borde ha flyttats, etcetera.

För att inte tala om de hobbyforskare som fortfarande jämför Finlands tidigare, relativt låga spridningstal – uppnått MED restriktioner – med vanlig influensa eller till och med antalet trafikolyckor. Och drar den djupt tanklösa slutsatsen att inga restriktioner behövdes. Allt gick ju bra!

Ytterligare ett steg ut i rymden har vi de tusen knäppskallar som nyligen demonstrerade i Stockholm mot restriktioner och vaccinering och samtidigt mörbultade sex poliser. Arrangörerna vill enligt uppgift stoppa pandemin med malaria- och örtmediciner, vitaminer, meditation och positivt tänkande. Vaccinet däremot är ett gift, en konspiration och ”en dödsfälla”. Fram alltså för rätten att andas fritt och sprida virus, rätten att förlänga krisen, rätten att ytterligare öka antalet offer.

Medan vi andra så gott vi kan försöker backa coronasläpet in i framtiden, kör de baklänges med förbundna ögon.

Trygve Söderling

Relaterat:

▶︎ Vaccin/frihet. Hårdraget verkar Anita Goldman (DN 23.2.2021) se det som en demokratisk rättighet att smitta sina medmänskor med en potentiellt dödlig sjukdom. (”Kommentarer” Nya Argus 3–4/2021)

▶︎ Smittans liberalism. "Många reagerar med magkänslan mot direktiv från myndigheterna och en del tycker det är tufft och rebelliskt att utmana det löjligt fogliga kollektivet. Några utvecklar hela sofistikerade försvarstal för en attityd som i grunden är tanklös, men som de bygger ut med halvtänkta tankar om ”individens frihet”. (Kolumn, Ny Tid, januari 2021)

▶︎ Plan C. Om otyglad kapitalism är plan A och någon form av fördelningspolitik plan B, så har stora delar av mänskligheten nu tvingats att anta plan C. (”Kommentarer”, Nya Argus 5–6/2020)

▶︎ Magiskt coronatänkande: två exempel. "Det är möjligt att svenskar skulle klara förbud och hårda restriktioner sämre än andra" trodde en SvD-ledarskribent i april. Fantasier om nationalkaraktärer har m.a.o. återuppstått, liksom fantasin att viruset "vill" något. (”Sista ordet”, kolumn, Ny Tid, maj 2020)